Jesper & Jonna

Ja, för ett år sedan vaknade jag halv åtta på morgonen av molande värk i både mage och rygg. Tänkte inte så mycket på det då det inte gjorde så ont.

 

Vid lunchtid var det ett vanligt besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut och hon sa till mig att vila för vem vet, förslossningen kanske startar inatt!

 

Hemma fixar och donar jag och sen får jag för mig att färga håret, så det gör jag. Tar sedan en lång och skön dusch. På med mjukiskläder och tänder all ljus. Vi ska se film så vi har dukat upp gottis och har precis satt oss i soffan.

 

Kommit kanske fem minuter in i filmen, klockan är halv sex på kvällen, då knäpper det till i ryggen och sedan spänner det riktigt mycket i magen, och sekunden senare så går vattnet. Hann precis komma upp ur soffan och in på toaletten.

 

Jesper kommer efter och undrar vad som hänt. "jag tror vattnet gick", säger jag. Vi tittar på varandra, ler lite och sedan skrattar vi. Ska Mini komma till oss nu?

 

Jesper hämtar nya kläder till mig och efter en stund ringer vi in till förlossningen. "Vänta en timme och se om värkarna kommit igång så får du komma in på en kontroll".

 

När vi lagt på luren tittar vi åter på varandra och sedan säger Jesper " jaha, ska jag kanske gå och duscha och packa en väska?" Ja, det får du nog göra, säger jag. Haha.

 

Jesper springer in i duschen, då ringer telefonen!! Det är mamma. Hon undrar hur det är med oss, och om jag börjat känna av något. Neeeej, ljuger jag. Känner ingenting. Haha. Säger att jag inte har tid att prata och att jag måste gå på toa!

 

Vi säger hejdå och sedan går jag upp till Jesper som precis kommit ur duschen. Börjar känna liiiite värk, eller är jag bara nervös?

 

Vi går ner och försöker äta lite mat men vi får inte ner så mycket. Vi är ju så spända på om Mini verkligen ska komma till oss snart!

 

Väskorna är packade och jag ringer återigen förlossningen. Klockan är då halv sju på kvällen och nu börjar jag känna värkar. De säger åt oss att komma in för en kontroll.

 

In med väskorna i bilen och så kör vi. Oj, efter en bit så gör det faktiskt riktigt ont!! Precis när jag får en värk skriker jag på Jesper, "Kööör luuuungt nuuuuu!!! Sedan när värken är över "Nuuuu kan du köra om!!" Haha!

 

När vi väl parkerat och kommit ut ur bilen och Jesper är påväg för att ta väskorna säger jag mellan värkarna "Nej, skit i väskorna, de kommer säkert skicka hem oss!!" Jag tror det tog en halvtimma att gå från parkeringen att komma upp till BB!! Haha. Vet inte hur många gånger vi fick stanna på vägen pga värkarna. Jesper frågade någon gång om han skulle hämta en rullstol. "Nej för faaan! säger jag, jag kan gå!"

 

När vi äntligen fått komma in på rummet, klockan är 19.30, är det dags för ctg, bebis mår bra men jag tycker det stramar och gör ont med remsan runt magen! Men jag måste ligga med den en stund!

 

Nu gör det ont ont och jag går fram och tillbaks i rummet, Jesper värmer vetekudden, men jag tycker bara den är jobbig.

 

21.45. Jag går in i duschen. Får sitta på en pall, men vi lyckas inte sänka den så jag når bara ner med tårna i golvet. Jobbigt eftersom jag skakar så mycket i benen. Tycker det är ganska skönt med varmt vatten fram på magen för det spänner så förbaskat.

 

Jesper frågar mitt i en värk om jag vill ha något att dricka. Jag kan inte svara för det gör ooont, så han frågar säkert tre gånger till. När värken äntligen går ner skriker jag på honom," ÅÅÅh du kan ju inte fråga mig när jag har en värk!!" haha!

 

22.45 NU gör det riktigt ont så jag vill nu har någon form av smärtlindring. Vi går ut från duschen och jag får lägga mig i sängen. De undersöker mig för första gången och jag är nu öppen 6cm. CTG är på igen och jag får prova lustgas. Jesper ser på skärmen när värken börjar så då kan jag ta lustgasen i tid!

 

Mellan 23.20 och 1.40 står jag på knä i sängen, är uppe och kissar, står med gåstolen. Har lite svaga minnen här då jag har riktigt ont och lustgasmasken sitter fastklistrad på mitt ansikte! Vid ett tillfälle får jag för mycket i mig och jag hänger inte med alls. det går inte beskriva den känslan. Allt gick verkligen i slowmotion. Musiken, barnmorskerna som pratade, det var slowmotion. Det kändes som att jag flög ovanför och tittade ner på alla och mig själv som står där i sängen! Sedan sakta börjar jag komma tillbaks och nu hör jag musiken normalt och även barnmorskerna som pratar igen. Väldigt läskig känsla!!

 

Vid ett annat tillfälle när jag har masken så åker slangen av men jag suger gas för glatta livet ändå! Hahaha!! (har Jesper berättat för mig senare)

 

02.10 Jag har krystvärkar! Oj, ja det kändes verkligen skillnad på vanliga värkar och dessa! Jag tycker jag krystar och krystar allt vad jag kan, men inget händer! Sjuksköterskan Maj hjälper till och trycker på min mage medans jag krystar. Men inget händer. Där och då kommer jag ihåg att jag säger att nu orkar jag inte mer. Det går inte. "Jodå, det är klart du kan Jonna, håll andan liiiite längre vid nästa värk"! Och jag kryster, håller andan, Maj trycker på magen, men det går inte. Jag känner mig såå trött och vill inte vara med längre.

 

Hör att barnmorksan Annika säger "Kom igen Jonna, vi vill inte behöva ta in läkaren nu, du klarar detta"! Nej, tänker jag då. Här ska inte någon läkare komma in! Jesper står vid min sidan och håller upp mig, vid ryggen. Maj frågar om hon får trycka på magen igen. "Ja, tryck allt vad du kan, säger jag, nu måste han ut"! Och Maj praktiskt taget lägger sig på min mage och vid nästa värk tar jag i all vad jag kan! Och NU kommer huvudet ut. AAAAJ, vad det spänner!! Annika tittar på mig och säger tydligt att nu Jonna får du inte krysta! Andas, andas! Och jag andas i min älskade mask som aldrig förr. Sedan kommer det en värk till och Maj står beredd vid min magen och poff!

 

03.11 26 oktober. Kommer Milo ut och slängs upp på min magen! ÄNTLIGEN, skriker jag. Klockan är tio över tre! Varför skriker han inte! haha. Annika säger att det gör inte alla spädbarn direkt. Men snart får vi höra det efterlängtade skriket och jag tittar på Jesper, vi pussar varandra och sedan gråter vi en skvätt också! Oj, så lyckliga vi är! All smärta är som bortblåst och jag är så LYCKLIG! På radion spelar dom Michael Jackssons heal the world! Nu är Milo äntligen hos oss! Nu börjar livet som tre! ♥